Orimliga krav på ”audit only”

Den 30 april anordnar Londons Centre for the Study of Financial Innovation (CSFI) ett offentligt seminarium – The Future of Audit: Break Up or Shape Up? Jag sitter själv med i panelen.

Alla som känner sig manade är välkomna att delta och vi hoppas på en livlig diskussion, läs mer seminariet här. Bakgrunden: I slutet av januari begärde Stephen Haddrill, chef för Financial Reporting Council (FRC), en utredning om revisionsmarknaden (FRC är Storbritanniens tillsynsmyndighet för bland annat revision, RV:s anm). Han citerades i Financial Times när han sa till en parlamentarisk kommitté att ”vi tycker att det bör finnas större konkurrens inom det viktiga redovisnings- och revisionsområdet”. Han utvecklade detta ytterligare den 16 mars när han föreslog att ”Storbritanniens konkurrens- och marknadsmyndighet bör undersöka förutsättningarna för audit only (att tvinga byråerna att bara syssla med revision, RV:s anm) i ett försök att öka konkurrensen och bli av med intressekonflikterna i sektorn”.

I FRC:s strategiska plan som publicerades i mars skärper man ytterligare Haddrills förslag på åtgärder:

”Konkurrensen – eller snarare bristen på konkurrens – i revisionsmarknadens toppskikt är fortfarande ett allvarligt problem. Som tillsynsmyndighet kan vi inte vara nöjda med att det är fyra stora företag som dominerar marknaden för revisionstjänster”, skriver man på sidan sju.

Det här gav publicitet. I Financial Times den 21 mars hade Natasha Landell-Mills från kapitalförvaltaren Sarasin & Partners och jag själv en livlig diskussion där vi hade helt olika åsikter om en uppdelning av the big four. Financial Times publicerade många olika reaktioner från läsarna, och CSFI gick vidare med frågan.

I den här frågan kan det krävas att man går fram försiktigt. Samtidigt väcker FRC:s hållning åtminstone två viktiga frågor.

För det första gäller det FRC:s eget rykte där parlamentet inte är nådigt i sina omdömen. Ordföranden för underhusets affärskommitté anklagade FRC för att vara både ”tandlösa” och ”värdelösa” när han skarpt kritiserade agerandet under vinterns kollaps för outsourcingbolaget Carrillion. En auktoritet i finansbranschen, Legal & Generals ordförande Sir John Kingman, har utsetts att leda en omfattande utredning av hur FRC presterar, verkar och styrs.

Kingmans utredning kommer att visa om FRC förtjänar omdömena. Samtidigt är min uppfattning välkänd, nämligen att alla försök att dela upp eller skala ner de fyra stora är oförnuftiga och ineffektiva sätt att försöka ta itu med de upplevda problemen.

För det andra, och pudelns kärna, är det rätt så ironiskt att Haddrills lobbyverksamhet för ökad konkurrens sammanföll med att det brittiskbaserade nätverket Grant Thornton – som är nummer fem i Storbritannien och globalt rankat nummer sju – i mars meddelade att man skulle sluta lämna anbud för revision bland Storbritanniens stora företag på FTSE 350 (de största 350 bolagen på Londonbörsen).

Den här minskningen innebar ett praktfullt självmål för FRC eftersom den är direkt kopplad till myndighetens omdömeslösa krav från 2012 att brittiska företag ska göra återkommande upphandlingar av sin revision.

Konsekvenserna av det som har visat sig vara ett ohållbart initiativ kan ha varit oavsiktliga, men de gick att förutse. Precis som jag bloggade i augusti 2013, medan myndigheterna ännu inte hade spikat tidplanen för obligatorisk förnyad upphandling, kunde man förvänta sig de här resultaten:

”Medelstora företag drar sig ur upphandlingar för att de inte klarar av eller vill drabbas av konsekvenserna för sin personal och sina affärsmodeller … effekten blir ännu större inbrytning från big four hos de medelstora företagens kunder. Det leder till ökad marknadskoncentration för de fyra eftersom de har överlägsna resurser att sätta in och som är svåra att värja sig mot.”

Som vi kommer att diskutera på evenemanget den 30 april, begränsas allt ytterligare sådant här mixtrande från FRC:s sida av den stora mängden multinationella revisioner – till och med i sin strategiska plan medger man (sidan 18): ”FRC, precis som andra revisionsmyndigheter, har ingen bestämmanderätt över revisionsföretagens internationella nätverk.”

När jag är bekymrad och skeptisk till hur hållbar den nuvarande modellen Big Audit är – bland annat i min bok ”Count Down: The Past, Present and Uncertain Future of the Big Four Accounting Firms” – försvarar jag inte byråerna eller revisorerna. De är rimligen själva ansvariga för kvaliteten i sitt arbete.

Jag efterlyser däremot en diskussion som utgår från fakta och fokuserar på marknadens realiteter. De åtgärder som föreslås måste gå att genomföra.

Jim Peterson

Krönikören är jurist, författare och lärare vid flera amerikanska universitet (DePaul, University of Chicago, University of Illinois) samt vid franska Université de Cergy-Pontoise. Han arbetade i 19 år som bolagsjurist och parter på Arthur Andersen i USA och i Frankrike. Han har skrivit den uppmärksammade boken ”Count Down: The Past, Present and Uncertain Future of the Big Four Accounting Firms”. Krönikan är en översättning av en text ursprungligen publicerad på hans blogg Re:Balance

Jim Peterson

jrpllc@mac.com

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *