Ny och friare roll för sakkunniga i kommunal revision

Vikten av professionalitet har sedan länge varit ett ledord för att säkerställa den kommunala revisionens kvalitet. Så också i förslaget till ny kommunallag (se proposition 2016/17:171). Ett inslag för att säkerställa kvaliteten har varit, och är, anlitandet av sakkunniga revisorer som biträde till de förtroendevalda revisorerna. Sedan år 2000 föreligger dessutom ett krav på sådant biträde enligt kommunallagen.. Det nya förslaget innebär att de sakkunnigas ställning stärks ytterligare, samtidigt som regeringen väljer att inte gå vidare med vissa andra (?) förslag från kommunallagsutredningen (SOU 2015:24).

Det huvudsakliga budskapet i propositionen är att nuvarande system ska behållas, men att oberoendet och professionaliteten ska stärkas ytterligare. Den kommunala revisionen ska alltså även fortsättningsvis styras av förtroendevalda revisorer, vilket beaktat de sakkunnigas allt tydligare ställning synes vara en utgångspunkt som utmanas allt mer.

Ett intressant förslag är att de sakkunniga alltid ska ges tillfälle att yttra sig när fullmäktige behandlar revisionsberättelsen. Rätten att yttra sig kommer alltså att föreligga oavsett fullmäktiges inställning i frågan. Yttranderätten är även fristående i förhållande till de förtroendevalda revisorerna. I dagsläget är det endast de förtroendevalda revisorerna som har rätt att yttra sig, även om de sakkunnigas rapporter ska finnas med i det samlade material som revisorerna överlämnar till fullmäktige. De sakkunniga skulle med detta förslag kunna få en mer fristående roll vid behandlingen av revisionsberättelsen.

Kommunallagsutredningen föreslog även, för att stärka effektiviteten i det praktiska revisionsarbetet, att de sakkunniga skulle få rätt att på egen hand inhämta upplysningar från nämnder och fullmäktigeberedningar. Detta förslag valde dock regeringen att inte gå vidare med, trots att en majoritet av remissinstanserna tillstyrkte eller inte hade några invändningar mot det. Regeringen anser att det saknas ett praktiskt behov, men att ett sådant föreligger kan utläsas redan av remissinstansernas (kommunernas) svar. Ett rimligare argument emot är det förhållande att – beroende på hur en kommun har anlitat sakkunnigt biträde – privaträttsliga aktörer kan komma att ges befogenhet att agera direkt gentemot kommunala organ. En sådan utvidgning av de sakkunnigas befogenheter är i enlighet med dessa eventuella följder mer tveksamt.

Förslaget till ny KL innebär således att de sakkunniga revisorernas ställning framhålls ytterligare i lagtexten. I den utsträckning de sakkunniga väljer att utnyttja möjligheten att yttra sig i fullmäktige kommer de även i praktiken ha möjlighet att påverka fullmäktige vid behandlingen av revisionsberättelsen. Den kommunala revisionen kommer dock även fortsättningsvis styras av förtroendevalda, vilket är en – om än omtvistad – tradition inom kommunal sektor.

Jur. dr. Per-Ola Wiklander

Universitetslektor i offentlig rätt

Handelshögskolan vid Karlstads universitet

 

Martin Hammarström

mh@revisionsvarlden.se