Katt och råttalek hos Revisorsnämnden

Revisionsvärlden har varit igång i ett par månader nu och jag börjar som redaktör få ett något fastare grepp om vilken typ av artikel som fungerar och inte. Ett område är dock knepigt – disciplinärenden i Revisorsnämnden (RN).

Å ena sidan, jobbigt för den som prickas.

Å andra sidan, ärendena är intressanta för kolleger, konkurrenter och kanske även för kunder av olika skäl, allt från att man vill lära sig något om hur Revisorsnämnden tänker (och själv undvika prickning) till ren nyfikenhet.

Du som är trogen läsare har redan förstått att Revisionsvärden inte skriver om alla disciplinärenden utan gärna lyfter fram de som rör kända bolag eller organisationer eller sticker ut från mängden.

Dock är det inte alltid så lätt att göra journalistik av tillsynsnämndens beslut. Originalhandlingarna har namn på den revisor ärendet gäller men inte på revisorsklienten. Revisionsvärlden har ibland gjort tvärtom – skyddat namnet på den prickade revisorn men haft med namnet på byrån där revisorn jobbar och det företag som disciplinärendet gäller eftersom det helt enkelt blir en bättre artikel. Det leder till en katt och råttalek hos RN som inte tycker att revisorsklienten har med disciplinärendet att göra. Det stämmer oftast, men inte alltid. RN varnade som bekant i våras två PwC-revisorer för att de åkt på seminarium/jakt med SCA. Det vore sällsynt träig journalistik att (som RN) inte skriva om SCA i disciplinärendet utan om ”ett moderbolag i en koncern vars överlåtbara värdepapper var upptagna till handel på en reglerad marknad”. I de flesta fall har revisorsklienten inget med disciplinärendet att göra, vilket borde vara uppenbart för läsaren och då är skadan av att nämnas i samband med ett disciplinärende begränsad.

Ett svårare beslut för mig som ansvarig utgivare är om Revisionsvärlden ska publicera namnet på revisorn som disciplinärendet gäller. Här ska olägenheten för revisorn att figurera i media vägas mot allmänintresset att veta vem som prickas.

Pressetiskt och juridiskt ser jag inga problem med att publicera namn. Ärendena gäller ju inte privatsaker utan något som revisorn gjort i jobbet, ett jobb som fyller en viktig samhällsfunktion och som bygger på en statlig auktorisation. Däremot har jag en känsla av att vissa läsare tycker att namnpublicering är onödig eller fel.

Vad tycker du? Aldrig namn på revisorer när det gäller disciplinärenden? Anonymitet när vi skriver om anmälningar men namnpublicering när RN väl fattat beslut om disciplinåtgärd? Namnpublicering bara för välbetalda topprevisorer? Eller en ”svart lista” för att kunna ha total koll på alla prickade revisorer? Hör av dig! Jag vill skriva om RN:s beslut på ett sätt som intressant och lockar till läsning men som samtidigt är mänskligt och tar hänsyn till att ett disciplinärende är en väldig jobbig process för den granskade revisorn.

Martin Hammarström

mh@revisionsvarlden.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *