Jaktvarningarna står sig i kammarrätten

”Utrymmet att ta emot gåvor eller annan gästfrihet från en klient är ytterst begränsat.”

De revisorer på PwC som jagade med SCA, och varnades av Revisorsnämnden i fjol, får ingen mildrad påföljd av Kammarrätten i Stockholm, som prövat frågan.

Därmed har jakten bedömts på ungefär samma sätt av Revisorsnämnden, förvaltningsrätten och kammarrätten.

I överklagandena drev PwC-revisorernas advokater linjen att det var revisorernas ”synbara oberoende” (ser illa ut att jaga med revisorsklient), snarare än det faktiska oberoendet, som äventyrats av jakten. Synbart oberoende nämns inte i Revisorslagen och de internationella regler som behandlar sådant oberoende (IESBA, Ethics Standards Board for Accountants) är enligt PwC:s advokater ”inte är någon självklar rättskälla” i Sverige.

Jaktstugan i Henvålen

Advokaterna pekade också på att det saknas (i alla fall tills nu, RV:s anmärkning) rättspraxis för vilka aktiviteter på revisorsklientens seminarier och liknande som en revisor bör tacka nej till för att inte det synbara oberoendet ska hotas.

Kammarrätten skriver i domen att deltagandet jakten gjorde att förtroendet för revisorns förmåga att vara opartisk och självständig har rubbats. Enligt kammarrätten spelar det ingen roll att jakten var ett mindre inslag i seminariet.

”…utrymmet för en revisor att ta emot gåvor eller annan gästfrihet från en klient är ytterst begränsat”, skriver kammarrätten i domen.

Domstolen påpekar även att kraven på oberoende är extra höga på revisorer i större, i synnerhet noterade, bolag.

Kammarrättens dom kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen som är sista instans.

Länkar till domarna:

Ena domen

Andra domen

Revisionsvärldens tidigare artiklar om saken:

Jaktvarningar överklagas igen

Jakt-varningar står fast

Martin Hammarström

mh@revisionsvarlden.se