”Utrymmet att ta emot gåvor eller annan gästfrihet från en klient är ytterst begränsat.”
De revisorer på PwC som jagade med SCA, och varnades av Revisorsnämnden i fjol, får ingen mildrad påföljd av Kammarrätten i Stockholm, som prövat frågan.
Därmed har jakten bedömts på ungefär samma sätt av Revisorsnämnden, förvaltningsrätten och kammarrätten.
I överklagandena drev PwC-revisorernas advokater linjen att det var revisorernas ”synbara oberoende” (ser illa ut att jaga med revisorsklient), snarare än det faktiska oberoendet, som äventyrats av jakten. Synbart oberoende nämns inte i Revisorslagen och de internationella regler som behandlar sådant oberoende (IESBA, Ethics Standards Board for Accountants) är enligt PwC:s advokater ”inte är någon självklar rättskälla” i Sverige.
Advokaterna pekade också på att det saknas (i alla fall tills nu, RV:s anmärkning) rättspraxis för vilka aktiviteter på revisorsklientens seminarier och liknande som en revisor bör tacka nej till för att inte det synbara oberoendet ska hotas.
Kammarrätten skriver i domen att deltagandet jakten gjorde att förtroendet för revisorns förmåga att vara opartisk och självständig har rubbats. Enligt kammarrätten spelar det ingen roll att jakten var ett mindre inslag i seminariet.
”…utrymmet för en revisor att ta emot gåvor eller annan gästfrihet från en klient är ytterst begränsat”, skriver kammarrätten i domen.
Domstolen påpekar även att kraven på oberoende är extra höga på revisorer i större, i synnerhet noterade, bolag.
Kammarrättens dom kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen som är sista instans.
Länkar till domarna:
Revisionsvärldens tidigare artiklar om saken:
