Bara den som tillbringat sommaren utomlands utan tillgång till internet har missat krisen i Riksrevisionen. Riksrevisor Susanne Ackum ville reformera myndigheten men i sin iver att rekrytera rätt kompetens begick hon formella misstag och avgick. Nu utreds Riksrevisionen av professorn i konstitutionell rätt Hans-Gunnar Axberger och även Konstitutionsutskottet (KU) ska initiera en utredning. Dessutom måste riksdagen hitta en efterträdare till Ackum.
Jag som följt rapporteringen från hängmattan i Skåne slås av det som kommit att kallas ”krisen i Riksrevisionen” inte alls gäller det jag ser som myndighetens huvuduppdrag, att kontrollera att myndigheter och statliga företag sköter ekonomin och följer lagar och regler. Denna typ av granskning kallas inom myndigheten ”årlig revision”. Effektivitetsrevisionen handlar om att utvärdera hur effektiv den statliga verksamheten är. Det råder inga tvivel om att den nuvarande ledningen intresserat sig mest för effektivitetsrevisionen. Det var till effektivitetsrevisionen Ackums påstådda kompisrekryteringar ska ha skett, exempelvis chefsekonomen Robert Boije. Liksom Susanne Ackum och flera andra nyanställda har han en bakgrund på Finansdepartementet, sedan april är han chefsekonom och dessutom chef för effektivitetsrevisionen. Boije är en samhällsekonomisk debattör av rang, en sådan som intresseorganisationer som LRF, LO eller Svenskt näringsliv brukar hålla sig med. Utan tvekan är han en tillgång för en organisation som vill driva opinion och höras i samhällsdebatten. Frågan är varför och i vilken utsträckning Riksrevisionen ska delta i denna.
Ett recept för att återvinna allmänhetens förtroende vore att lägga mer krut på kärnverksamheten, det myndigheten kallar årlig revision. Varför inte låta en riktig revisor efterträda Susanne Ackum? Sedan Riksrevisionen bildades 2003 genom en sammanslagning av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer har de högsta cheferna, riksrevisorerna, haft bakgrund som höga ämbetsmän eller domare. Ingen har varit auktoriserad revisor. Självklart är det viktigt för Riksrevisionen att ha chefer som känner statlig verksamhet på djupet men det skulle inte skada att komplettera med en erfaren revisor i myndighetstoppen. En person från den privata sidan riskerar inte att granska verksamheter som denne arbetat med tidigare och skulle dessutom kunna fungera som vakthund mot de politiserade granskningar som Riksrevisionen beskylls för.
Läs mer: Lång tjänstgöringstid i statsförvaltningen tung merit när efterträdaren utses.
