Konkurrensklausulerna ogiltiga?

Bakslag för PwC i tingsrätten mot avhoppad redovisningskonsult. Nu överklagas målet till Arbetsdomstolen.

190px-Ryningska_palatset.huvudingång_i_släppljus
Arbetsdomstolen

En dom i Lunds tingsrätt kan bli ännu ett slag mot den redan skakiga juridiska grunden för konsultbranschens konkurrensklausuler.  Historien från början: Redovisningskonsulten började redan 1999 som revisionsassistent hos PwC i Lund, men övergick till redovisning och hoppade efter några år av för att starta eget. Verksamhet utvecklades bra och redovisningskonsulten behöll kontakten med sin gamla arbetsgivare. Under åren 2007-2008 ville PwC växa inom redovisning. Man började förhandla med redovisningskonsulten om en återanställning. Sommaren 2008 överlät konsulten sin kundstock till PwC och återanställdes i samma veva på sitt gamla kontor i Lund. Köpeskillingen var helt baserad på att kunderna hängde med till PwC. Konsultens bolag fick 25 procent av PwC-faktureringen till den förvärvade kundstocken år 1 och 2 efter affären samt 5 procent år 3.

Det gick bra för redovisningskonsulten även under den andra perioden hos PwC i Lund och under sommaren 2012 utsågs han till director, sista steget före partnerskap. Ändå sa redovisningskonsulten upp sig i februari 2013 och återgick till sin gamla verksamhet i bolaget som varit vilande. Konsulten tog inte bara med sig 21 kunder utan rekryterade dessutom tre av sina gamla kolleger. Inte kul tyckte PwC och ett solklart brott mot konkurrensklausulerna kan tyckas. Kruxet är att konkurrensklausulen i rörelseöverlåtelseavtalet bara gällde i tre år, den hade alltså spelat ut sin roll vid uppsägningen.

Men även anställningsavtalet hade en klausul med följande lydelse:

Behandling av uppdrag vid anställningens upphörande/konkurrensbegränsning

Den anställde är införstådd med att han, om anställningen upphör, inte har rätt att direkt eller indirekt fortsätta handlägga de uppdrag som vid anställningens upphörande handläggs vid det/de kontor inom bolaget eller bolag inom samma koncern som bolaget, nedan kallat ”koncernbolag” ifrån vilket den anställde verkat. Den anställde förpliktar sig att avstå ifrån dessa klienter och i stället verka för att de kvarstannar eller återgår till bolaget eller koncernbolaget.”

Klausulen drar även upp riktlinjer för vad som gäller om den anställde tar med sig klienter. Då ska PwC, under två års tid, kompenseras med 50 procent av intäkterna från de tidigare PwC-klienterna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lunds tingsrätt

De 21 avhoppade PwC-kontona omsatte under två år efter avhoppet 1 347 000 kronor, det är parterna överens om.  År 2015 stämde PwC redovisningskonsulten och yrkade alltså på hälften: 673 000, plus ränta.

I maj i år kom domen från Lunds tingsrätt: PwC-kraven ogillas, klausulen om konkurrensbegränsning i anställningsavtalet är oskälig enligt 38 § avtalslagen, en så kallad generalklausul. Redovisningskonsulten behöver inte betala någonting och PwC ska betala dennes rättegångskostnader.

Tingsrätten konstaterar i domen att domstolar sedan länge har en restriktiv syn på hur långt arbetsgivare kan gå i fråga om att stoppa medarbetare från att hoppa av och bedriva konkurrerande verksamhet. Domstolen har dessutom valt att inte se på klausulen i anställningsavtalet som ett affärsmässigt kontrakt, utan just som en del i ett standarsmässigt utformat anställningsavtal. Konkurrensklausulen i rörelseöverlåtelseavtalet var ju överspelad.

Domstolarnas skepsis till konkurrensklausuler bygger bland annat på en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter från 1969. Men från december i fjol gäller en ny överenskommelse mellan Svenskt Näringsliv och PTK, som bland annat säger att bindningstiden i en konkurrensklausul inte får överstiga 18 månader. Juridiska experter som Revisionsvärlden talat med är osäkra på om förändringarna skulle haft någon betydelse i tvisten mellan PwC och redovisningskonsulten.

Vad som däremot varit viktigt för Tingsrätten i Lund är en dom i Arbetsdomstolen från i fjol, (AD 2015 nr 8), där KPMG förlorade mot en revisor i Sundsvall som hoppade av till Grant Thornton och tog 80 klienter med sig.

PwC har överklagat domen från tingsrätten i Lund. Revisionsvärlden har läst inlagan, som är på 21 sidor. Där hävdas att den omtvistade klausulen i det här fallet inte kan ses som en del i ett normalt anställningsavtal, utan i stället som en del i affärsuppgörelsen när PwC återanställde redovisningskonsulten och tog över kunderna. PwC:s ombud, advokat Anders Nordström vid Mannheimer Swartling, påpekar att klausulen inte förbjuder anställda att starta eget eller ta anställning hos konkurrenter. I stället ska man se klausulen som ”ett kostnadsåtagande om den anställde fortsätter att arbeta med arbetsgivarens kunder”.

Vidare bör man enligt PwC-ombudet inte stödja sig på AD domen i KPMG-målet, bland annat eftersom en revisor utses av klienten på bolagsstämma, medan en redovisningskonsult inte ska anses ha samma personliga koppling till klienten.

Domen kommer att prövas i Arbetsdomstolen bara om domstolen anser att den har principiell betydelse, vilket PwC-sidan självklart argumenterar för i överklagandet:

”Den struktur på affären som parterna kom överens om, d.v.s. att såväl ett rörelseöverlåtelseavtal som ett anställningsavtal ingås parallellt med däri samverkande bestämmelser som avser att skydda förvärvarens kunder samt mot konkurrens, är mycket vanligt förekommande på marknaden. Frågans principiella betydelse är därför tydlig”.

Rättstvisten kan ses som Davids kamp mot Goliat, och det är tydligt att PwC inte spar på krutet i striden. Bara i tingsrätten hade PwC rättegångskostnader på 596 000 kronor. Redovisningskonsultens rättegångskostnader stannade på 206 000 kronor. Denne föresträds av advokat Hanne Mannheimer på Advokatfirman Delphi i Malmö.

Både PwC och redovisningskonsulten har fått läsa denna text, ingen har velat kommentera den eftersom de har en pågående process.

Martin Hammarström

mh@revisionsvarlden.se

En kommentar om “Konkurrensklausulerna ogiltiga?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *