I år fyller FAR som bekant 100 år och det kan därför vara ett bra tillfälle att reflektera något kring revisorns roll i samhället igår, idag och imorgon.
För några år sedan deltog jag i ett seminarium i Riksdagen om framtidens revision – förväntningar, nytta och relevans. Seminariet hade initierats gemensamt av Finansutskottet, Riksrevisionen och Revisorsinspektionen och behandlade frågor om beställarnas förväntningar på revisionens nytta och relevans samt vilka möjligheterna användarna ser av revision och revisorerna. Särskilt från näringslivshåll framhölls behovet av en ökad kundnytta, dvs. de reviderade bolagens ägares behov och intressen av revisionen. Vad som förvånande nog nästan helt kom bort i diskussionen var dock andra intressenters behov och nytta av revisionen. Ett aktiebolag har ju betydligt fler intressenter än dess ägare. Jag tänker här bl.a. på bolagets kunder, leverantörer, kreditgivare, investerare och de anställda samt på staten som skatteborgenär och de rättsvårdande myndigheterna. Kort sagt samhällsnyttan -”the public interest”.
Många av aktiebolagens bestämmelser tar också sikte på dessa övriga intressenters intressen. Som exempel kan nämnas borgenärsskyddsbestämmelserna samt revisorns skyldighet att i vissa situationer anmäla misstanke om brott till åklagare och, om misstanken rör penningtvätt, underrätta Finanspolisen. Revisorn har vidare, när det gäller finansiella företag som står under Finansinspektionens tillsyn, en skyldighet att underrätta inspektionen om vissa missförhållanden i det reviderade företaget som framkommer under revisionen. Tilläggas kan också att Finansinspektionen har rätt att i vissa situationer förordna egna revisorer i sådana finansiella företag.
Vad som gör att ägarnas intressen oftast kommer i förgrunden i diskussioner om revisionens relevans och nytta har att göra med det förhållandet att revisorn, som bekant, får sitt uppdrag av bolaget (genom aktieägarna på bolagsstämman) och även arvoderas av detta. Denna ordning kan ifrågasättas på rent principiella grunder. Hur opartisk och självständig kan man egentligen begära att en person ska var mot den som ”föder” en? Denna ordning för utseende av revisorer genom åren har diskuterats och även kritiserats. Av främst praktiska skäl har man emellertid stannat för att behålla denna ordning. I större bolag med ett spritt ägande och där ägare styrelse och ledning utgörs av olika personer torde denna ordning som regel inte utgöra något problem, mycket tack vare revisorernas hävdvunna förhållningssätt samt det rigorösa regelverk som gäller revisorernas oberoende och etik. I mindre bolag, däremot, där bolagsorganen ägarna (bolagsstämman), styrelse och ledning utgörs av samma personer är det dock tveksamt om bolaget bör välja och arvodera revisorn. Frågan är väl egentligen om den typen av bolag bör ha externa revisorer över huvud taget.
Urban Engerstedt
Fd chefsjurist FAR
Åsikterna i artikeln är författarens egna.
Vill du också skriva en krönika i Revisionsvärlden? Mejla oss!
