Neutronbomb mot Big Four ger oförutsedda effekter

Det råder nya tider i London, där hela modellen för storbolagsrevision är utsatt för en storm av glödhet kritik. Den senaste av alla högröstade utgjutelser, som publicerades den 16 maj 2018 av två kommittéer i brittiska parlamentet, skickar beskyllningar åt alla håll för Carillion-kollapsen i januari.

I rapporten kan man läsa på sidan 85:

”Vi föreslår att regeringen låter CMA (Competition and Markets Authority, det brittiska konkurrensverket, RV:s anmärkning) se över hela revisionsmarknaden. Utgångspunkterna för denna översyn bör uttryckligen inkludera möjligheten att bryta upp Big Four i flera mindre revisionsfirmor och att avskilja revisionsverksamheterna från avdelningar som utför andra professionella tjänster.”

Parlamentsledamöterna står arm i arm med en hel kör av likasinnade – Andrew Tyrie vid CMA, Stephen Haddrill som är ekonomichef vid FRC (Financial Reporting Council, den brittiska finans- och revisorsinspektionen, RV:s anm) och sir John Kingman, storfräsare i City med utredningsuppdrag för regeringen. Allihop påhejade av skrikiga och entusiastiska kommentatorer. Det råder ingen brist på iver, men däremot på insikt om regeringens begränsade möjligheter att vidta vettiga åtgärder.

Jag vill inte vara urskuldande när det gäller Big Four och deras ansvar, men det kan faktiskt vara så att välinformerade mottagare av finansiell information och revision faktiskt vill fortsätta med den nuvarande modellen, inklusive den traditionella entydiga revisorsbedömningen ”godkänd/icke godkänd” när det gäller de globala företagens koncernredovisningar.

Vad vi snarare borde se över är det missriktade krav på byrårotation som FRC införde 2012, av konkurrensskäl som det hette. I stället för större konkurrens ledde det till kostnader, störningar och fortsatt byråkoncentration. Kraven har nu drivit Grant Thornton, den femte största revisorsfirman i Storbritannien, att tacka nej till att delta i upphandlingar för FTSE 350-revisioner. BDO sägs vara redo att gå samma väg om byrån tvingas avyttra sin rådgivningsverksamhet.

Med dessa påvisbart destruktiva effekter har brittiska lagstiftare möjlighet att krossa en Big Four-firma, eller hela modellen. Tyvärr tycks deras vision och auktoritet vara alltför begränsad för att bidra positivt till Big Audit-modellens stabilitet. Dock bör de ha i åtanke att lagen om oavsedda konsekvenser gäller nu som förr.

Att bryta upp Big Four i Storbritannien vore inte bara ineffektivt på en global skala, eftersom byråerna inte längre skulle nå de dussintals utländska jurisdiktioner som bidrar med 75 procent av intäkterna till de brittiska FTSE 100-bolagen. Åtgärden skulle inte heller öka konkurrensen. Snarare skulle var och en av de nyskapade mindre enheterna vara begränsade i kapacitet, branschexpertis och resurser. De skulle hämmas av den formidabla kostnadsineffektiviteten det innebär att behöva bygga upp dubbel infrastruktur. Dessutom skulle de vara svårt försvagade i sin ekonomiska förmåga att klara trycket från alla rättsprocesser och skadeansvar som redan hotar stabiliteten och själva överlevnaden för Big Four.

Alla sätt att stoppa byråerna från att utföra andra tjänster än revision medför samma problem. Men vid sidan av detta har vi en miljö där Big Data utvecklas snabbt. Alla delar av den revisionsmodell som utvecklades under den viktorianska eran kommer oundvikligen att utvecklas.

Denna nya, framtidsanpassade tjänst kommer att kräva precis de typer av kompetens som finns inom Big Fours advisory-verksamheter, och definitivt även på andra håll. Om brittiska lagstiftare släpper en ”neutronbomb” som förintar Big Fours kringtjänster får vi bara ett enda, dramatiskt resultat. Efter några års grävande i det radioaktiva bråtet efter de pulvriserade Big Four, skulle nya typer av revisionsfirmor växa upp ur ruinerna. De skulle spira ur kvarvarande nischer och ur andra konsultbyråer som klarar att bygga upp den expertis som gör att de kan tillhandahålla det beställarna efterfrågar.

William McDonough, ordförande för PCAOB (den amerikanska revisorsinspektionen, RV:s anm.), tillfrågades 2005 vad han och övriga lagstiftare skulle göra vid ett eventuellt ytterligare ett sammanbrott i Andersen-stil. Han var ärlig nog att säga: ”Ingen av oss har en aning.”

McDonoughs insikt om verkligheten manar till försiktighet i dagens situation med klagomål, beskyllningar och anklagelser som hotar tillgången på revisionstjänster i den form som beställarna säger sig vilja ha.

Jim Peterson

Krönikören är jurist, författare och lärare vid flera amerikanska universitet (DePaul, University of Chicago, University of Illinois) samt vid franska Université de Cergy-Pontoise. Han arbetade i 19 år som bolagsjurist och parter på Arthur Andersen i USA och i Frankrike. Han har skrivit den uppmärksammade boken ”Count Down: The Past, Present and Uncertain Future of the Big Four Accounting Firms”. Krönikan är en översättning av en text ursprungligen publicerad på hans blogg Re:Balance

 

Jim Peterson

jrpllc@mac.com

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *