Därför jämkas storbyråns skadestånd i domstol

PwC har på senare år drivit fyra processer i domstol mot tidigare medarbetare som gått till konkurrenter och tagit med sig kunder. Revisionsvärlden har läst alla domarna. Processerna rör seniora medarbetare – tre auktoriserade revisorer en redovisningskonsult – med eget kundansvar, men som inte varit delägare. När de slutat har det blivit bråk om de kunder som följt med till deras nya byrå. PwC:s så kallade kundskyddsklausul har som grundregel att det ska kosta 50 procent av två årsarvoden att ta med en kund till en konkurrent.

• Först var det en dom (nr 38/17) år 2017 i Arbetsdomstolen, där en redovisningskonsult på directorsnivå hoppade av från PwC i Lund och tog med sig 21 kunder till egen verksamhet och dessutom rekryterade tre av sina gamla kolleger, se tidigare artikel. Fallet är litet speciellt eftersom PwC några år tidigare betalat för redovisningskonsultens kundstock i samband med att denne gick över till PwC. Redovisningskonsulten vann framgång mot PwC i tingsrätten, men domen överklagades till Arbetsdomstolen som ansåg att kundskyddsklausulen var skälig och domen gav full ersättning till PwC.
• Nästa fall (T 795-16) rörde en auktoriserad revisor, också på directorsnivå, som tog med sig 96 kunder när han lämnade PwC för att bli chef för Grant Thorntons kontor i Falun. Även där fann domstolen i en dom från april 2018 att kundskyddsklausulen var giltig, men ersättningen jämkades från begärda 3,2 Mkr till 1,1 Mkr på grund av att revisorn var personligen betalningsansvarig. Jämkningen skedde trots att Grant Thornton förklarat att de skulle stå för revisorns samtliga kostnader i tvisten.
• Ytterligare en dom kom i oktober 2020 från Södertörns tingsrätt (T 16768-19). Den rörde en auktoriserad revisor i Stockholm som gick från PwC till Mazars. Även han var på directorsnivå. Revisorn tog med 70 uppdrag, eller 43 kunder beroende på hur man ser på det. Domstolen fann på samma sätt som övriga domstolar att kundskyddsklausulen var giltig med jämkade ersättningen från begärda 3,1 Mkr till 1,3 Mkr. I domskälen sägs bland annat att det ”krav som PwC riktat mot [Stockholmsrevisorn] är … en direkt följd av hans eget agerande. Men samtidigt konstateras att det begärda beloppet motsvarar över 50 månadslöner… För en arbetstagare med de löneförhållanden som [Stockholmsrevisorn] har är det onekligen ett mycket högt belopp”.
• Den senaste domen (T 4196-19) från Jönköping, med en revisor som gick från PwC till Frejs, avhandlas i en separat artikel.

Sammanfattningsvis anser domstolarna att PwC:s kundskyddsklausuler i princip fungerar , men att ersättningen som revisorerna (eller deras nya arbetsgivare) ska betala för kundstockarna ofta blir orimligt höga. Därför har de skadestånd som PwC krävt i de flesta fall jämkats med hänvisning till 36 § i Avtalslagen, en generalparagraf som kan tillämpas på oskäliga avtal.

Eftersom kundskyddsklausulen ur arbetstagarens synvinkel är ett beskt piller brukar den sköljas ner med något sött. Ofta högre lön, finare titel och mer ansvar. Den som ska skriva en egen kundsskyddsklausul måste göra en avvägning. Ur byråns perspektiv ska klausulen borga för stabilitet. Den ska:

• Helst få medarbetaren att stanna.
• Om det misslyckas i alla fall stoppa denne från att ta med kunder.
• Om inte heller detta lyckas beräkna någon sorts kompensation. Ett årsarvode från en förlorad kund (eller som PwC skriver 50 procent av två årsarvoden), verkar vara i högsta laget enligt rättsfallen ovan.
• Vara tydlig. Annars bäddar man för tvist.

PwC säger sig använda kundskyddsklausuler endast för auktoriserade revisorer, inte på konsultsidan. Kanske för att det inom revision typiskt sett är lätt att se när klienten försvinner och vart. Därför är det litet ironiskt att det blommat upp en debatt just inom revision om huruvida klausulerna är förenliga med god revisorssed och en bestämmelse i aktiebolagslagen om att avtal inte får innehålla klausuler som anger vem som ska väljas som revisor. Fortsättning följer.

Martin Hammarström
Chefredaktör