Brittisk diet med allvarliga hälsorisker

Just före helgerna levererade den brittiska konkurrensmyndigheten en föga emotsedd julklapp till finansmarknaden. Rapporten “Statutory Audit Services Market Study” föreslår inte så långtgående reformer som vissa fruktat. Det finns inga krav på tvångsklyvning av byråer. Dock föreslås mer tydlig operationell uppdelning av revision och konsultverksamhet på byråerna, vilket skulle kräva separata bonus- eller utdelningssystem för revisorer och konsulter. Mest dubiöst är dock ett krav på delad revision i Storbritanniens största publika bolag.

Det finns få fördelar och stora risker med delad revision, jag har skrivit om detta i en tidigare krönika. Idag revideras 97 procent av de största bolagen på Londonbörsens av Big Four – Deloitte, EY, KPMG och PwC. Dessa storbolag ska nu – genom delad revision – släppa in revisionsbyråer även i den lägre viktklassen. Det är konkurrensmyndighetens plan.

Eftersom brittiska Competition & Markets Authority (CMA) förstår svårigheterna för de medelstora byråererna att direkt kliva in hos de allra största brittiska börsbolagen i FTSE 100-index, föreslås att man startar reformen i segmentet strax under – i FTSE 250-index. Men, den som läser konkurrensmyndighetens förslag i detalj blir snart varse omfattningen av reformen.

• Enligt rapporten ska och medelstora byråerna “… med tiden få en signifikant del av den totala revisionskakan, både från en kvantitativ och kvalitativ synvinkel”.
• “Det ska från år till år göras regelbundna förändringar i hur revisionsbyråerna delar upp revisionen sinsemellan.”
• Båda byråerna ska ha delat ansvar “och koncernredovisningen ska granskas av båda byråerna”.

Milt uttryckt har den reform som skisseras många utmaningar. Det handlar inta bara om det arbete det innebär att skriva offerter för kanske 25 stora revisionsupphandlingar varje år. Det var allt för mycket offertskrivande som fick Grant Thornton att i fjol dra sig ur de största brittiska upphandlingarna.

Eftersom upphandlingar med bara en offert knappast kan vara en konkurrensmyndighets drömscenario får man räkna med att de byråer som deltar i denna lek kan vinna kanske var tredje eller maximalt varannan upphandling.

När de vunna revisionsuppdragen en väl utförts – med delad revision blir de blir både mer omfattande och komplexa än idag – återstår risken att bli stämd om något går snett hos klienten.

I över ett decennium har jag räknat på vilka skadeståndsbelopp som skulle kunna få en större revisionsfirma att gå omkull. För Big Four handlar det om 1-3 miljarder dollar i skadestånd i ett enskilt land. Givet att RSM och Mazars i Storbritannien har sex procent av branschledaren PwC:s intäkter (se grafik), räknar jag med att deras “tipping point” är skalenligt lägre.

Sammanfattningsvis: Gåslever anses vara en delikatess, men vem ser saken ur gåsens perspektiv? Att göda de medelstora firmorna med den brittiska konkurrensmyndighetens föreskrivna diet medför allvarliga hälsorisker.

Jim Peterson

Krönikören är jurist, författare och lärare vid flera amerikanska universitet (DePaul, University of Chicago, University of Illinois) samt vid franska Université de Cergy-Pontoise. Han arbetade i 19 år som bolagsjurist och parter på Arthur Andersen i USA och i Frankrike. Han har skrivit den uppmärksammade boken ”Count Down: The Past, Present and Uncertain Future of the Big Four Accounting Firms”. Jim Peterson medverkar regelbundet i Revisionsvärlden. Krönikan är en översättning av en text ursprungligen publicerad på hans blogg Re:Balance.