”Synen på visselblåsare kan inte regleras genom direktiv”

Flanörerna i parken i Nancy är många denna ljumma eftermiddag i mars. Men ingen tycks lägga märke till Antoine Deltour, trots att han är en av Frankrikes mest kända visselblåsare.
Han lever numera ett tillbakadraget liv och har just avslutat dagens arbetspass hos Insee, den nationella statistiska centralbyrån, som ligger i närheten. För åtta år sedan tog hans liv en oväntad vändning. Han slungades ut i offentligheten när han anklagades för att vara tjuv, både av PwC och av luxemburgska staten.

”Det var brutalt. Jag var ung och i början av min karriär. Jag hade överlämnat uppgifter till en journalist, som anonym källa, och trodde att min del av historien var över”, säger Antoine Deltour.

Berättelsen om Lux Leaks kan börja 2008 när Antoine Deltour var 22 år och nyutexaminerad från en av landets högst rankade handelshögskolor. Som så många andra invånare i nordöstra Frankrike sökte han jobb i Luxemburg, och fick ett jobb inom revision hos PricewaterhouseCoopers, PwC.

Men efter en tid upptäckte han att han hade hamnat i fel miljö. Arbetet var stressigt, och han gillade inte allt han såg i jobbet.

”Stora företag som tjänade mycket pengar öppnade ett litet kontor i Luxemburg för att slippa betala skatt. Jag visste ju redan innan vad tax ruling var. Men jag hade inte förstått omfattningen”.

I slutet av 2010, några dagar innan han slutade hos PwC, fick han av en slump, enligt vad han själv berättar, syn på ett 28 000 sidor långt dokument och gjorde en digital kopia. Handlingarna visade att den luxemburgska staten hade gett hundratals multinationella bolag stora skattelättnader genom särskilda överenskommelser. I stället för att betala de lagstadgade 29 procenten betalade en del av dem bara en procent i företagsskatt.

”I början visste jag inte vad jag skulle göra med materialet”, säger Antoine Deltour.

År 2011 överlämnade han det till en fransk undersökande journalist, Edouard Perrin, som året därefter publicerade uppgifter ur dokumentet i en tv-dokumentär.

”Det var då arbetsgivaren räknade ut att jag var källan och polisanmälde mig”, säger Antoine Deltour.

Men det skulle dröja ytterligare två år innan han ställdes inför rätta, vilket framför allt förklaras med juridisk tröghet.

Ungefär samtidigt, alltså 2014, publicerades fler uppgifter ur dokumentet i en rad länder, genom det internationella journalistnätverket ICIJ. Flera svenska företag som Ikea, Tele 2 och SEB utpekades i vad som då fick namnet Lux Leaks.

Antoine Deltour åtalades för sex olika brott, och riskerade mellan fem och tio års fängelse. Hans advokater rådde honom genast att gå ut i medierna.

”Det visade sig vara klokt. Det ökade sannolikt mina chanser i rätten”, tror Antoine Deltour.

Han hade också en aktiv stödkommitté att luta sig mot.

”Men det var ändå tufft. Jag fick till exempel mycket kritik i Luxemburg. Alla larm från visselblåsare är av samhälleligt intresse. Men en del går vilse, vilket är särskilt vanligt om historierna väcker mindre uppmärksamhet”, säger Antoine Deltour

Hans fall vandrade upp genom det luxemburgska rättsväsendet. Inte förrän 2018 friades han helt av högsta domstolen, som ansåg att de uppgifter som han hade ”stulit” från PwC var av så stort allmänintresse att han inte skulle dömas för stölden av dokumentet.

Smolk i bägaren var dock att en av hans före detta kollegor hos PwC inte fick samma erkännande. Raphaël Halet hade också läckt dokument till medierna, med HD ansåg att de inte var av samma samhällsnyttiga värde, och att han därför inte kunde betraktas som visselblåsare. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har nyligen behandlat Raphaël Halets ärende, och ska meddela domen under de kommande månaderna.

År 2015 hade Antoine Deltour fått EU-parlamentets medborgarpris, men han tonar ner den roll som hans historia har spelat för utvecklandet av EU-direktivet som antogs för tre år sedan.
Han tillägger att hans affär också väckte särskilt stort intresse i Bryssel, eftersom den berörde skattekonkurrensen mellan olika EU-länder.

I dag är Deltour friad och glad över att visselblåsarnas status håller på att stärkas i EU-länderna tack vare ett direktivfrån 2019.
Under den senaste tiden har Antoine Deltour ofta synts i medier, när han har kommenterat Frankrikes nya visselblåsarlag. Den antogs i början av året och går längre än EU-direktivet.

Även Luxemburg håller på att införa en ny lag, utifrån direktivet, men Deltour är han inte säker på att hans historia hade tagit en annan vändning om den hade inträffat i dag.

”Kanske hade åklagaren i Luxemburg tvekat att väcka åtal mot mig. Och även om man hade gjort det hade jag haft starkare argument för att frias”

Men han anser att det finns oklarheter och luckor i de nya reglerna.

”Det är till exempel inte helt klart vad man får göra och inte göra för att komma över ett dokument. Jag anklagades ju för att vara tjuv, vilket jag i och för sig var. Det är förmodligen en av de frågor som kommer att bli tydligare genom rättspraxis”, säger han.

Antoine Deltour anser att den generella inställningen till visselblåsare måste förändras.

”Synen på visselblåsare kan inte regleras genom ett direktiv. Det handlar om kulturen på företag och myndigheter. Även om visselblåsare nu skyddas från uppsägning är det svårt för många att jobba kvar på sin arbetsplats. Arbetsgivare borde inse att det ligger i deras eget intresse att lyssna på intern kritik från de anställda”, säger Antoine Deltour

Hans egen tid som visselblåsare är avslutad. Men i dag ingår han i styrelsen för en internationell förening, The Signals Network, som bland annat hjälper visselblåsare att få kontakt med journalister.

Han är också aktiv i franska Maison des Lanceurs d’Alertes, som stöttar visselblåsare i hemlandet Frankrike. Men ett problem som kvarstår, säger han, är att många larm om missförhållanden inte leder någon vart.

”Det blir kanske några artiklar i tidningen. Men inte mer. Egentligen borde det finnas en offentlig instans som följer upp att de anmälda problemen åtgärdas”, säger Antoine Deltour

Själv valde han alltså för drygt tio år sedan bort en karriär med hög lön inom finanssektorn. Det verkar inte bekomma honom. Tvärtom.

”Jag gjorde ett annat livsval”, säger Antoine Deltour innan han raskt lämnar parken i Nancy för att hinna med tåget. Han vill komma hem i tid för att kunna natta barnen som väntar i hemmet i den lilla staden Épinal.

LUX LEAKS

► 2010 kopierar Antoine Deltour ett 28 000 sidor långt dokument hos PwC, som visar att luxemburgska staten har beviljat 343 multinationella företag, däribland Ikea, Tele 2 och SEB, stora skattelättnader genom så kallad tax ruling.

► 2012 avslöjas affären i fransk tv.

► 2014 publiceras historien i medier i en rad länder, efter att det internationella journalistnätverket ICIJ har gått igenom materialet.

► Lux Leaks leder till att EU-ländernas finansministrar beslutar om ett automatiskt informationsutbyte om företag som tillåts särskilda skatteöverenskommelser.

ANTOINE DELTOUR

FÖDD: I december 1985 i Epinal i nordöstra Frankrike.
FAMILJ: Far till två barn och bor med familjen i Epinal.
UTBILDNING: Ekonomi vid Kedge Business School i Bordeaux.
BAKGRUND: Får 2008 jobb på PwC i Luxemburg. I oktober 2010 lämnar han PwC och kopierar dokumentet som leder till Lux Leaks. 2014 stäms han av PwC och luxemburgska staten, åtalad för bland annat stöld och avslöjande av affärshemligheter.
UTMÄRKELSER: 2015, EU-parlamentets medborgarpris.
RÄTTSPROCESS: 2018 frias han helt av högsta domstolen i Luxemburg.
EFTERSPEL: Han är aktiv i två föreningar som stödjer visselblåsare: franska Maison des Lanceurs d’Alerte och internationella The Signals Network Foundation.

Texten har även publicerats i Lag & Avtal. Anna Trenning Himmelsbash är en svensk-fransk frilansjournalist.