Passa på och operera bort den binära revisionsberättelsen
För att läsa vidare behöver du en prenumeration
Läs gratis i fyra veckor
Redan prenumerant?
I december släppte Sir Donald Brydon, tills nyligen chef för Londonbörsen och en ansedd figur inom London bankvärld, en 135 sidor lång rapport som är resultatet av hans oberoende granskning av kvalitet och effektivitet inom revision (i Storbritannien, RV:s anmärkning).
Rapporten, som tagits fram på uppdrag av landets näringsdepartement, förmedlar Brydons vittfamnande och insiktsfulla analyser och rekommendationer till ett Storbritannien som präglas av djup fientlighet mot revisionskåren. Förändringskraven haglar efter den senaste tidens skandaler, från entreprenadjätten Carillions kollaps i januari 2018 fram tills sammanbrottet för reseikonen Thomas Cook i september 2019. Det är allt från missnöje med tillsynsmyndigheten Financial Reporting Council (som stöps om till den nya myndigheten Arga) till förslag på att Big Four måste delas upp eller tvingas minska sin andel av storbolagsrevisionen, en marknad där de är helt dominerande.[1]
Vilka konsekvenser rapporten kommer att få beror på hur mycket politisk energi som Boris Johnsons regering kommer ha möjlighet att lägga på frågan efter EU-utträdet.
Att fientliga krafter snart mobiliserar sig mot rapporten är nog ingen högoddsare, men än så länge tycks ändå ett visst intresse för Sir Donalds resonemang ha väckts hos allmänheten. Flera teman kommer behöva diskuteras — särskilt hans förslag om den nya rollen “corporate auditors”, som enligt honom bör auktoriseras på ett nytt sätt. Intressant är även:
- Vad rapporten är emot – t.ex. obligatorisk delad revision för stora börsföretag.
- Vad rapporten inte tar upp – t.ex. storbyråernas finansiella och strukturella instabilitet.
- Vad rapporten vill ändra på – t.ex. det otillfredsställande standardformatet för revisionsberättelsen.
Låt oss här kort ta en titt på den sista punkten, och författarens rekommendation att det gamla revisorsutlåtandet, som i princip innebär “godkänt/icke godkänt”, ska få finnas kvar – även om den traditionella brittiska formuleringen att redovisningen ger en true and fair view ska ersättas med den idag globala skrivningen att redovisningen är presented fairly in all material respects.
Låt mig här förklara varför jag tycker att det gamla binära omdömet inte bör få finnas kvar. Som jag har skrivit om tidigare är revisionsberättelser i kortform en föråldrad produkt, som ingen egentligen vill ha och som kostar mer än vad någon vill betala – ett ålderdomligt, akterseglat fenomen som inte svarar mot användarens behov och en klar kandidat för historiens soptipp.
Min åsikt är att den bör skrotas rakt av och helt och hållet ersättas av “skräddarsydda” utlåtanden.
- Användbar revision måste till fokus och innehåll vara anpassad för den specifika användarens behov, vilka fastställs i dialog mellan bolaget, dess investerare och dess revisorer.
- Bolaget köper revisionen av den leverantör som passar bäst för ändamålet. Leverantören kan vara en traditionell revisionsbyrå, ett ungt företag med en särskild nisch, eller någon helt ny form av leverantör.
- Revisionsarbetet skulle behöva bedrivas under ett revisorsansvar som möjliggör initiativ, utveckling och ett lämpligt mått av ansvar mellan parterna.
Investerarna har trots allt länge uppvisat ett allmänt ointresse för den gamla kortformsrapporten, eftersom den idag endast existerar för att uppfylla regelverken på värdepappersmarknaderna. Formuleringarna om “godkänt/icke godkänt” är kapitalmarknadens motsvarighet till människans blindtarm.
Det vill säga:
- Precis som en blindtarmen är det inte uppenbart vad revisionsberättelsen tjänar för syfte.
- Ingen bryr sig om dem till vardags.
- Nästan ingen vet var de befinner sig, försöker hitta dem, eller vet om de faktiskt kan användas till något.
- Vare sig läkarvetenskapen eller revisorskåren klarar av att (med blindtarmen/revisionsberättelsen som grund) göra pålitliga sjukdomsförutsägelser, eller föreskriva några förebyggande åtgärder.
- Trots detta: Om något går fel – vilket naturligtvis inte någonsin helt kan uteslutas – kan konsekvenserna bli allvarliga, till och med ha dödlig utgång.
Viktigast av allt – precis som blindtarmen kan den sedvanliga revisionsberättelsen också opereras bort och aldrig bli ett problem igen.[3]
Det stöd som Brydon i sin rapport ger till utökade former av granskning av aspekter av företagens verksamhet som allmänheten är särskilt intresserad av (ett utvidgat revisionsbegrepp se särskilt kap. 5) kommer mycket lägligt och bör undersökas närmare.
Jim Peterson
Krönikören är jurist, författare och lärare vid flera amerikanska universitet (DePaul, University of Chicago, University of Illinois) samt vid franska Université de Cergy-Pontoise. Han arbetade i 19 år som bolagsjurist och parter på Arthur Andersen i USA och i Frankrike. Han har skrivit den uppmärksammade boken ”Count Down: The Past, Present and Uncertain Future of the Big Four Accounting Firms”. Jim Peterson medverkar regelbundet i Revisionsvärlden. Krönikan är en översättning av en text ursprungligen publicerad på hans blogg Re:Balance.