Löjligt med 1500 kronor i ersättning för skatterådgivare

Analys 25 Feb 2019

Mats Brockert och Roland Sigbladh. Foto: Srf konsulterna

Har du fått ett beslut från Skatteverket som du inte är nöjd med kan du överklaga det. Men det är inte alla företagare eller enskilda medborgare som vågar driva en skatteprocess mot Skatteverket. Av rättssäkerhetsskäl kan du få ersättning av staten för att kunna anlita juridisk hjälp. Men du får bara ersättning om du vinner. Dessutom är taket för ersättning orimligt lågt och det ekonomiska risktagandet därmed högt. Många gånger är risktagandet så högt att det inte går att ekonomisk försvara en process även om möjligheten att vinna är stor. För vem vågar driva en process när det finns risk att ombudskostnaderna kommer att överstiga den skatt som överklagats? Ersättningsnivåerna måste av rättssäkerhetsskäl höjas. Ersättning för juridisk rådgivning vid skattemål bör vara minst 10 000 kronor.

I ett mål beslutades att ersättning skulle utgå med 1 500 kronor. Det motsvarar ombudskostnaden för 30-40 minuters arbete. Beloppet täcker inte ens den tid det tar att sätta sig in i ärendet. Till detta kommer arbetet med att granska tillämpliga rättsfall, förarbeten eller andra rättsakter. Överklagandet ska också skrivas och skickas in till domstolen. Inte sällan fortsätter skriftväxlingen därefter, eftersom varje part har rätt att yttra sig över vad den andra parten anfört. Mot denna bakgrund är det inte särskilt svårt att förstå varför många anser att det ekonomiska risktagandet är för stort för att våga driva en process även om Skatteverkets beslut upplevs som helt felaktigt.

Av förarbetena framgår att ersättningsnivån bör bedömas utifrån vad det normalt sett kostar att anlita ett ombud. Hur kan det då komma sig att en ersättning kan bestämmas till 1 500 kronor? Givetvis måste det stå klart för domstolen att ett så lågt belopp inte på långa vägar kan vara förenligt med lagstiftningens syfte. Domstolen lägger själv ner ett omfattande eget arbete i varje mål, så den kan inte gärna vara omedveten om den tid det tar. Frågan är därför om det kan finnas andra skäl som kan motivera den låga ersättningsnivån?

Kan en lägre ersättning motiveras med att det är en enkel fråga? Det är rimligt att svårighetsgraden kan påverka ersättningsnivån, men hur enkel ska en fråga vara för att rättfärdiga en ersättning på 1 500 kronor? Ur ett rättssäkerhetsperspektiv måste medborgarna kunna förvänta sig att Skatteverket inte fattar felaktiga beslut i så enkla frågor. Om inte så är det rimligt att en högre ersättning utgår som en form av skadestånd på grund av bristfällig myndighetsutövning. Det kan inte heller anses rimligt att den enskilde ska få ersättning som motsvarar någon enstaka timmes hjälp för en fråga som kanske tagit Skatteverket 20-30 timmar att utreda.

Företagarna och föreningen Rättvis skatteprocess har i rapporten “Jämnare spelplan” pekat på att den enskilde är i underläge mot Skatteverket. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det därför viktigt att ersättning för ombudskostnader ges fullt ut. Srf konsulterna delar denna uppfattning. Eftersom ersättning bara betalas ut när den enskilde får rätt bör den dessutom aldrig vara lägre än 10 000 kronor.

Möjlighet till högre ersättning och vetskap om att den enskilde medborgaren i större utsträckning kan anlita yrkesmässig hjälp, skulle sannolikt höja kvaliteten på Skatteverkets grundläggande beslut. Det skulle också kunna leda till färre meningslösa och kostsamma processer i domstolen. Större fokus kan i stället läggas på det allvarliga skattefusket. Högre ersättningsnivåer skulle alltså inte bara leda till ökad rättssäkerhet. Det finns också anledning att tro att det ökar medborgarnas skattemoral och att statens intäkter inte påverkas negativt.

Enligt Srf konsulternas uppfattning bör det snarast införas en ny bestämmelse i skatteförarandelagen som anger att minsta ersättning i ett ärende eller mål uppgår till 10 000 kronor. Endast i undantagsfall, om det finns särskilda skäl, bör det vara möjligt att besluta om lägre ersättning. Samtidigt med detta arbete bör det utredas om det är riktigt att skatteförfarandelagens ersättningsregler inte är tillämpliga på hushållstjänster, rot- och rutarbeten, vilket Högsta förvaltningsdomstolen kommit fram till. Är bedömningen korrekt har det uppenbarligen skett ett allvarligt misstag i lagstiftningsarbetet. Ett misstag som givetvis måste rättas till omedelbart. Skattereduktion för hushållstjänster är i dag en av de absolut vanligaste frågorna som prövas i förvaltningsdomstolen och att inte kunna få ersättning för ombudskostnader i dessa mål är givetvis helt oacceptabelt.