Jiddrandet och schabblet kring stödet vid korttidspermittering är förödande för möjligheterna att driva en verksamhet. Oklara regler från början byggs på med oklara tolkningar efterhand och där Tillväxtverkets information ändras gång på gång, helt oannonserat, utan realistisk möjlighet för företagen att göra rätt och kunna planera. Enligt min erfarenhet den sämsta hanteringen någonsin av en viktig lagstiftning.
Hur mycket kostar egentligen en liter mjölk i affären? Ja, den frågan kunde inte en tidigare statsminister svara på. Han var faktiskt inte i närheten av att svara rätt. Det har för många blivit bilden av politikernas brist på kontakt med verkligheten, en bild som vi förstås sedan dess hoppats skulle förändras. Inte minst när det gäller förståelsen för företag och företagande. Men trots politikernas ständiga försök att framhäva sina rötter i myllan och nära kontakter med företagare och ”vanligt” folk så är det uppenbart att den där frågan om priset på en liter mjölk fortfarande är högst relevant.
Småföretagare i allmänhet och nyföretagare i synnerhet är tydligen inget att bry sig om enligt politikerna. T ex är omställningsstöd bara möjligt att få om omsättningen överstiger 250 000 kr. Sådär ja, så mycket visste politikerna om villkoren för de allra minsta företagen där ägarna och deras familjer kämpar på med låga marginaler men ändå försöker överleva på sin verksamhet och få den att växa. Har man själv en hög lön och en bra fallskärm om man tvingas lämna sitt jobb så är det kanske svårt att tro att såna företag och såna människor och såna familjer verkligen finns. Men de finns, på riktigt, och de får nu alltså inte samma stöd i coronakrisen som större företag. Deras tappade omsättning är väl lika allvarlig, deras fasta kostnader ska ju också fortsätta betalas trots förlorad försäljning. Orättvist? Oschysst? Eller ska vi bara lakoniskt konstatera att livets lotteri faller ut olika, även när det gäller stödmöjligheter i kristider?
Och att nyföretagare i synnerhet verkar oviktiga och inte behöver stöd. Vi fortsätter med exemplet omställningsstöd så görs ju jämförelsen med förhållandena ett år tidigare. Är du nystartad sedan dess eller inte hunnit bygga upp verksamheten för ett år sedan, ja då är det kört. Att det senaste årets eller årens nyföretagande riskerar att gå förlorad om dessa nya företag läggs ned är väl otroligt allvarligt. Att kanske många framöver inte vågar satsa på ett eget företag är ännu allvarligare. Eller anser inte politikerna att det är viktigt att även backa upp alla dem som vågar försöka, vågar ta risken?
Enskilda firmor verkar inte vara riktiga företag i politikernas ögon, utan något man kanske gör vid sidan av en anställning, som inte är så allvarligt menat. Att samtliga ägare till jord- och skogsbruksfastigheter är enskilda näringsidkare verkar vara en faktauppgift som gått spårlöst förbi. Eller att det faktiskt finns flera hundra tusen företag som drivs som enskild firma, inte minst de första åren och inte minst när man saknar eller inte behöver större kapital vid starten av företaget. Till de enskilda näringsidkarna behövs märkligt nog inte samma stöd i coronakrisen som till andra företag, hur ska man annars tolka politikernas valda beslut? Stöd till korttidspermittering gäller bara anställda, och man räknas inte som anställd i sin enskilda firma. Och vad hjälper 100% periodiseringsfond för förra året när det just nu under krisen saknas inkomster? Och varför får de enskilda näringsidkarna sänkta socialavgifter med hälften så mycket som den som driver aktiebolag? Och hur lockande är det att som personligt ansvarig enskild näringsidkare nappa på erbjudandet om anstånd med skattebetalningarna?
Jiddrandet och schabblet kring stödet vid korttidspermittering är förödande för möjligheterna att driva en verksamhet. Oklara regler från början byggs på med oklara tolkningar efterhand och där Tillväxtverkets information ändras gång på gång och helt oannonserat, utan realistisk möjlighet för företagen att göra rätt och kunna planera. Enligt min erfarenhet den sämsta hanteringen någonsin av en viktig lagstiftning. Och då menar jag inte bara frågan om utdelning och koncernbidrag osv (där politikerna och myndigheten t ex inte tycks förstå syftet med ett koncernbidrag) där massor av småföretag haft årsstämmor och beslutat om sin högst normala utdelning och därefter nås av ett besked med retroaktiv verkan att deras stöd för korttidspermittering därmed ryker. Nej, jag tänker ännu mer på t ex oklarheterna kring hur frånvaro ska beräknas och hanteras och på att Tillväxtverket plötsligt gjorde en helomvändning till att semesterlön inte ger rätt till stöd, efter det att semestrarna planerats och förlagts och stödansökan lämnats in. Eller på hur ordinarie lön definieras utifrån en jämförelsemånad tre månader före stödmånaden vilket slår undan möjligheten till stöd för alla småföretagare som kanske inte tar jämn månadslön utan tar lön då och då och med olika belopp beroende på företagets likviditet.
Förvånande pinsamt låg kunskap om att driva företag – är det för hårt uttryckt frågade jag mig när jag skrev detta. Kan ju uppfattas som ett ogrundat påhopp eller som larvigt raljerande. Men jag har försökt få till en dialog med både myndigheter och politiker via mail och telefon och suttit med i debatter i livesändningar och skrivit debattartiklar men bara mötts av en solid vägg av oförstående. Och jag har fått svar som – om jag publicerat dessa – skulle få de flesta företagare och företagsrådgivare att sätta kaffet i vrångstrupen av förvåning och häpnad när man ser vilka politiker och myndighetspersoner som lämnat dessa svar och åsikter. Så det gör jag inte utan stannar med att konstatera att det är pinsamt helt enkelt.
Ulf Bokelund Svensson, vd Björn Lundén
Åsikterna i artikeln är författarens egna. Vill du också skriva i Revisionsvärlden? Mejla oss.
