Tänk dig att du som revisor vill anta en ny utmaning och arbeta en period på byråns kontor i Kroatien. Du kan språket sedan tidigare och har kontakter på plats som kan hjälpa dig med boende. Du skriver på kontraktet och hyr ut din lägenhet när din kollega i Kroatien plötsligt upplyser dig om att du enligt kroatisk lag måste vara bosatt i landet för att arbeta som revisor.
En liknande situation kan drabba en stor del av Europas befolkning – totalt arbetar nästan 50 miljoner människor inom yrken som regleras enligt lag. Det är i grunden bra att dessa yrken regleras. Revisorsyrket regleras exempelvis på grund av dess viktiga förtroendeskapande funktion mellan samhällsaktörer. Även andra stora yrkesgrupper, som läkare, arkitekter, psykologer och advokater, regleras olika i olika EU:s medlemsländer.
Friheten är redan idag omfattande, även för människor inom legitimationsyrken. Men de detaljerade och ofta krångliga bestämmelserna utgör hinder för människor från att fritt röra sig runtom EU i sin yrkesroll. För att öka rörligheten och fördjupa den inre marknaden röstade parlamentet nyligen igenom ett reformförslag för legitimerade yrken. Reformen är en uppföljning på en lag från 2005. Syftet är att öka den fria rörligheten inom Europa genom att ta bort oproportionella och diskriminerande barriärer som fortfarande drabbar människor med legitimationsyrken.
Rekommendationerna, som utgör fundamenten i reformen, syftar till att stödja medlemsländerna i förändringar i nationella regelverk. De riktas till respektive medlemsland utifrån hur reglerna ser ut för olika yrken. Medlemsländerna kommer även fortsättningsvis bestämma över sina regler och begränsningar – men reglerna får inte längre skärpas på ett oproportionerligt eller diskriminerade sätt.
Så hur skiljer sig ländernas regler åt? I Sverige och flera andra länder får vem som helst arbeta med exempelvis redovisning. I Frankrike måste däremot bokföring skötas av en expertrevisor och på liknande sätt måste enklare uppgifter som löneadministrering skötas av en revisor i Italien. Behörighetskraven skiljer sig också åt mycket runtom Europa – den totala utbildningslängden är tre år i Grekland och åtta år i Frankrike. Flera länder har också krav på eget aktieinnehav som försvårar för revisorer som vill driva egen verksamhet i ett annat land.
Gällande revision och redovisning har kommissionen flera specifika åtgärder på nationell nivå. Men en del är också mer generellt hållna, som det elektroniska tjänstekortet som ska förenkla hanteringen av administrativa formaliteter för tjänsteleverantörer som vill erbjuda sina tjänster utomlands. Förslaget innehåller också krav på medlemsländerna att göra en proportionalitetsbedömning av nödvändighet och rimlighet innan de inför ny lagstiftning som rör nationella yrkeskrav.
Kommissionens särskilda rekommendationer på revisions- och redovisningsområdet handlar bland annat om kravet i vissa länder på att enklare uppgifter måste skötas av mycket högutbildade personer. De uppmanar också länderna att ta bort de regler som hindrar en revisor från att utöva annan ekonomisk rådgivning vid sidan av. Kroatien uppmanas ta bort kravet på att verksamma revisorer måste bosätta sig i landet.
För mig som Europaparlamentariker är den fria rörligheten mycket viktig. Möjlighet till rörlighet i Europa är visserligen existerande redan idag, men det är en fortsatt stor utmaning att fullt ut förverkliga den. Särskilt för stora och samhällsviktiga yrkesgrupper kvarstår fortfarande hinder för att arbeta och leva i hela Europa. Den här reformen är utan tvekan ett viktigt steg i rätt riktning även om den inte omedelbart ger resultat. När medlemsländerna följer kommissionens rekommendationer och anpassar sin nationella lagstiftning kommer den faktiska rörelsefriheten för yrkesverksamma öka. Därefter finns inga formella hinder kvar för den redovisningskonsult som vill etablera sig i Italien eller den revisor som vill arbeta i Kroatien. Det är ett viktigt steg för att unionen ska komma alla medborgare till nytta.
Jasenko Selimovic
Krönikören är EU-parlamentariker (L)
