Sälja byrån – är du altruisten, realisten eller självbedragaren?

Du säljer din byrå bara en gång. En enda gång sätter du allt på spel, allt du byggt upp och slitit hårt för. Kanske är det ditt livsverk du gamblar med. Du säljer ditt och byråns namn och rykte, ja du riskerar ditt och byråns rykte. Du säljer dina kunder och dina eventuella anställda. Och du kanske bränner relationer, kanske tappar förtroenden och vänner.

Är det värt alla pengar du får, hur gör du för att kunna gå rakryggad efteråt, hur gör du en bra exit?

Överdriven rubrik? Överdriven ingress?

Nej, det tycker jag inte. Jag har varit med i branschen länge och skulle nog säga att mina erfarenheter ger mig stöd för att kunna ställa frågan rejält på sin spets. Jag har ju också gjort en större exit själv (inte helt, men lämnat ifrån mig majoritetägandet) vilket onekligen varit minst sagt lärorikt.

Det är något stort och viktigt när man säljer sitt företag, för de flesta händer det bara en gång i livet. Så hur du tar dig an detta – både praktiskt och mentalt – är helt avgörande för hur äventyret slutar. Annars riskerar du att ha bränt en massa skepp eller ha fått för lite betalt eller helt enkelt inte må bra efteråt.

Altruisten – när du är en Florence Nightingale, en Moder Teresa, en barmhärtig samarit

Redovisningsyrket har av lång tradition varit närmast av ett vårdyrke. Jag tycker att väldigt många i branschen verkar ha sett det som sin livsuppgift att ta hand om andra vuxna människor på samma sätt som man tar hand om småbarn.

Byråägare har ofta nästan jobbat gratis sett till den effektiva timersättningen. Offrat kvällar, helger och semestrar för att hjälpa och ta hand om kunderna. Vänt ut och in på sig för att klara deadlines trots att kunderna lämnat material sent. Tagit på sig skulden för förseningsavgifter och skattetillägg. Gett allt för kunderna helt enkelt – varit mer vårdgivare och förälder än en affärspartner.

Vad brukar hända för en byråägare av den här välmenande, generösa typen som drivit byrå och som kanske vill pensionera sig? Ja, man brukar hjälpa kunderna att flytta till någon annan byrå. Utan att det kostar den eller de andra byråerna något förstås. Man ger bort sin byrå, man ger bort sitt företag utan ersättning. Man är alltså inte bara altruistisk gentemot sina kunder utan även gentemot sina konkurrenter (eller som den här kategorin byråägare väljer att säga – kollegor i branschen).

Självbedragaren – om konsten att lyckas vara blåögd

Du har förstått att din byrå har ett värde. Ja, det är helt uppenbart eftersom du har fått ett bud som gör att det vattnas i munnen på dig. Och du vet att andra i branschen har sålt sina byråer och efter det köper nya bilar och åker på exklusiva golfresor. Det vill du också kunna göra, så du kommer inte att ge bort din byrå som altruisten skulle ha gjort. Nej, du tänker sälja.

Men du vill ju att kunderna ska fortsätta ha det lika bra som de haft det med dig – lika bra service till samma kostnad. Och om du har anställda, självklart vill du inte att det ska hända något med dem, utan att de ska få fortsätta att jobba på samma sätt som tidigare.

Och du kommer att säga till kunderna att din försäljning inte kommer att påverka dem utan att allt kommer att vara som tidigare. Och du kommer att säga till de anställda att verksamheten ska fortsätta precis som tidigare. Du kanske också säger att namnet på byrån ska vara kvar, liksom kontoret och byråns sponsringar och eventuella gratis-uppdrag.

Efteråt kommer du att vara överraskad, kanske chockad rent av, när de nya ägarna höjer priserna och inte tillåter att kunderna är sena. Detsamma när byrånamnet ändras eller när processerna effektiviseras och någon ur personalen sägs upp. Eller när kontoret stängs för att uppnå synergier med köparen.

Men innerst inne visste du ju det här när du sålde. Du ville bli lurad. Och du kommer kanske till och med undan med detta gentemot din omgivning – om du spelar din blåögda roll tillräckligt bra. För du vill inte att någon ska tro att du sålde för pengarna. Men när du köper sportbilen, och när du åker på den exklusiva golfresan, vad tänker då dina gamla kunder och anställda?

Realisten – våga stå rakryggad

Mitt tydliga råd är att du försöker vara realist och inser att det inte är något fult eller konstigt att sälja. Och att en försäljning kommer att medföra förändringar.

Du ska våga stå rakryggad och berätta varför du säljer. Att pengarna förstås är en avgörande faktor. Du skapar en trygghet för dig och familjen, du möjliggör en framtid som inte bara är hårt arbete med låg pay back.

Och att alla kommer till en punkt när man måste bestämma sig för om man ska ta steget eller inte. Åldern kanske börjar ta ut sin rätt eller det bud du fått är så bra att det objektivt sett vore korkat att inte sälja.

Det är faktiskt inte värre än så. Det är bättre att kunder, anställda och andra i din omgivning får klara besked och är förberedda på att allt inte kommer att vara som förr. De kommer att respektera ditt beslut, även om de kanske först blir upprörda och skrämda. Men har du varit tydlig med skälen till ditt beslut att sälja så kommer man att acceptera och sen kunna ta egna beslut om sin framtid.

Det slutliga valet

Klarar du inte att vara realisten så kanske du bestämmer dig för att en försäljning av olika skäl inte är rätt för dig. Utan du väljer altruistens väg och faktiskt ger bort byrån.

Eller så väljer du självbedragarens väg, vilket jag inte tycker du behöver skämmas för. Eftersom detta faktiskt är den väg de flesta väljer och för att det är en del av spelet så att säga.

Det viktigaste är att du är praktiskt och mentalt förberedd för det beslut du fattar och att det beslutet känns rätt för dig.

Ulf Bokelund Svensson, vd
Bjorn Lunden Group

Författaren står för åsikterna i krönikan.

Vill du också skriva en krönika i Revisionsvärlden? Mejla

Tips: Se Revisionsvärdens webbinarium Så säljer du byrån. Ligger på Youtube.