”Ingen ville anställa en kvinna”

Revisionslegendaren Siv Berlin om mansdominans, byråbyte och delägarskap.

Siv Berlin

Solen lyser in genom matsalsfönstret i villan i Djursholm norr om Stockholm. En klocka tickar i bakgrunden. Hunden Dreyri ser uppmärksamt på när Revisionsvärldens utsände packar upp block och penna. Vi är hemma hos Siv Berlin – Sveriges äldsta kvinnliga före detta auktoriserade revisor – den tredje kvinnan att väljas in i FAR.

”Jag har arbetat i en kolossalt manlig miljö det gäller såväl kolleger som klienter, och jag har trivts bra med det”, säger Siv Berlin.

Allt började i Göteborg i början av 1950-talet. Siv Berlin läste ekonomi på Handelshögskolan och var en av tre kvinnor i årskullen.

”En av lärarna var även revisor och hette Sune Kjellgren. Han var mycket inspirerande, det glittrade i hans ögon när han berättade om sitt jobb. Det var därför jag bestämde mig för att bli revisor”, säger Siv Berlin, som fyller 87 år i år.

Efter examen 1953 gick det dock inte att få arbete i uppväxtstaden.

”Jag tror att jag sökte till alla revisionsbyråer i Göteborg. Ingen ville anställa en kvinna som revisor. Klienterna förväntade sig inte att det skulle komma en kvinnlig revisor, helt enkelt. Hela affärsvärlden var ju väldigt mansdominerad”, säger Siv Berlin.

I stället flyttade hon till huvudstaden och fick jobb hos Lindebergs Revisionsbyrå, som idag är Grant Thornton.

”Jag fick börja arbeta som revisorsassistent direkt under Börje Lindeberg. Han hade redan den ena av de då två kvinnliga auktoriserade revisorerna anställd. Vi fick sitta i samma rum”, säger Siv Berlin.

Kungsgatan Stockholm den 7 maj 1945

Kontoret låg i Norra Kungstornet. Mindre än ett decennium tidigare hade Kungsgatan nedanför badat i konfetti och pappersremsor när den blev centrum för stockholmarnas firande av krigsslutet. Nu var det femtiotal och Sveriges ekonomi blomstrade.

”Det var en annan tid. Chefen Börje Lindeberg tog bilen till jobbet. Han parkerade direkt på Kungsgatan invid trottoaren. Det var ingen parkeringsavgift men någon av de anställda fick gå ned och flytta på bilen ibland, man fick inte stå för länge”, minns Siv Berlin.

Då som nu skedde stora delar av revisionen ute hos klienten.

”På den tiden sköttes bokföringen i princip för hand. Det fanns en del bokföringsmaskiner, stora tröskverk som kunde göra journaler för att underlätta bokföringen av fakturor. Annars sköttes allt med bläckpenna i stora liggare. Löner och många andra betalningar gjordes kontant. En viktig sak var därför att se att rätt belopp fanns i kassaskrinet. Man aktade sig noga för att komma en dag då det var löning”, säger Siv Berlin med ett skratt.

Trots byråernas ovilja att anställa en kvinnlig revisorsassistent var det aldrig några problem för Siv Berlin att som kvinna göra sitt jobb ute hos klienterna.

”Många lyfte på ögonbrynen, men jag upplevde inget motstånd hos klienterna. Motståndet fanns hos kollegerna”, säger Siv Berlin.

Det var on-the-job training som gällde. Erfarna revisorer lärde upp assistenterna. Utöver civilekonomexamen fanns ingen utbildning för revisorer.

”Revisorns egen begåvning och förmåga var helt avgörande för hur en revision genomfördes. Det var först på 1970-talet som revisionen började få en fastare form och FAR började erbjuda utbildning”, säger Siv Berlin som själv var engagerad i FAR från slutet av 1970-talet, bland annat i styrelsen och i flera kommittéer, fram till pensioneringen 1997.

Efter att ha blivit auktoriserad 1961 sa Siv Berlin upp sig från Lindebergs. Hon ville bredda sig och se hur revision gick till på andra byråer. Först gick hon en kortare pedagogisk utbildning, därefter fick hon anställning på revisionsbyrån Kollén och Orreby.

”Det fanns en oskriven regel att byråerna inte anställde revisorsassistenter från en konkurrent så normalt kunde man inte byta byrå. Men eftersom jag gått en utbildning emellan gick det bra i mitt fall”, säger Siv Berlin.

Byråbytet till Kollén och Orreby är det enda Siv Berlin gjorde under karriären. Ändå har namnet på arbetsgivarna växlat åtskilliga gånger på grund av en rad fusioner under 1960- och 1970-talen som slutade med att Siv Berlin hamnade hos Bohlins, som idag går under namnet KPMG. Där var Siv Berlin delägare och medlem av styrelsen fram till slutet av 1990-talet.

”Delägarskapet var litet av ett mål för mig redan när jag började på Kollén och Orreby. Jag tog upp det några gånger med min chef Erik Orreby i början på 1970-talet. Det gick trögt. Han var ovillig att släppa in mig, sa att jag hade barn och familj.”

Men när Erik Orreby dog plötsligt 1973, fortfarande yrkesverksam, fick Siv Berlin som hans närmaste medarbetare ta över huvudansvaret för många av hans klienter.

”Erik Orreby hade störst uppdragsstock på byrån och vi behöll alla uppdragen efter hans död. Mot den bakgrunden vidgades delägarkretsen med mig och ytterligare några andra auktoriserade revisorer. Jag togs då även in i styrelsen”, säger Siv Berlin.

Revisorernas oberoende är en ständigt aktuell fråga. Har synen på revisorns oberoende förändrats över tid?

”Nej, inte i grunden. Oberoendet är ytterst en karaktärsfråga. Man märker vilka personer som vill påverka en. Det fanns klienter som jag gladeligen lät bjuda mig på både lunch och middag. Av andra ville jag knappt ta emot kaffe. Men jag har aldrig umgåtts privat med någon klient. Det gäller att skilja på yrkesliv och privatliv”, säger Siv Berlin.

Hon minns fortfarande råden från sin första chef Börje Lindeberg från början av 1950-talet.

Siv Berlin

”Han sa: ’Assistent Berlin ska tänka på att när hon kommer ut till ett företag är assistenten min förlängda arm, och jag är ditsatt av aktieägarna. Assistenten är överställd alla på företaget, inklusive styrelse och vd’. Som en markering av detta skulle jag inte lägga bort titlarna med kassören eller de andra hos klienten, trots att vi jobbade tillsammans hela dagarna. Det var titlar som gällde tills jag lagt bort titlarna med vd och styrelseordförande. Först då gällde samma sak med de underställda. Man skulle som revisor inte fraternisera med personalen”, säger Siv Berlin.

Revisionsyrket professionaliserades och standardiserades under Berlins karriär, men allt har inte blivit bättre. Hon ger inte mycket för dagens hårt styrda revision av framför allt börsbolag, med enhetliga system och checklistor.

”Enligt min uppfattning har det gått alldeles för långt. Visst är det bra med strukturer men de har blivit så detaljerade att man tappat spontaniteten. Om man blir alltför styrd av formaliteter finns inget utrymme för flexibilitet och idéer man får när man sitter ute hos klienten. Det här var ett problem för 20 år sedan när jag slutade och det har inte blivit bättre, så mycket vet jag”, säger Siv Berlin med emfas.

Den tredje kvinnan att väljas in i FAR är heller inte någon anhängare av de nya reglerna om obligatoriskt byrårotation.

”Det tycker jag är fel. Visst kan det finnas skäl för bolag att byta revisor, men oberoendet ska inte påverkas av antalet revisionsår. Titta på våra börsbolag, hur snabbt vd:arna och andra chefer byts ut! Där kan revisorn många gånger vara länken bakåt och ha större kunskap om historiken än bolagets egen ledning”, säger Siv Berlin.

Ett argument mot snabb byrårotation är att det tar några år att komma in i ett nytt revisionsuppdrag.

”Första året trevar man sig fram, andra året börjar man förstå vad man håller på med. Riktigt effektiv i sin revision blir man först år tre”, säger Siv Berlin.

Martin Hammarström

[email protected]