Att styrelseledamöter och VD trots nekad ansvarsfrihet väljs om får inte hända igen. Så skrev jag på Di Debatt efter Ericssons stämma 2022, men i veckan hände precis samma sak.
I min debattartikel tryckte jag på att Kollegiet för svensk bolagsstyrning (Kollegiet) behövde komma med ett klargörande, alternativt att lagstiftaren uppdaterade bestämmelserna om ansvarsfrihet. Inget av detta hände, tvärtom har alla suttit på läktaren och inväntat vad som skulle ske.
För oss alla som hyllar den svenska modellen för bolagsstyrning är situationen ytterst tragisk. Tilltron till modellen har fått sig en ordentlig törn, och jag hör röster som ifrågasätter att vi i Sverige ska fortsätta att besluta om ansvarsfrihet. Men då missar man det grundskydd som beviljad ansvarsfrihet innebär för styrelseledamöter och VD. Vill vi verkligen gå en väg som innebär ökad osäkerhet om dessa personers ersättningsskyldighet, dessutom under lång tid? Jag tror inte det.
Jag har förstått att den globala och mäktiga rådgivaren ISS avser att rekommendera sina kunder att på stämmorna 2024 rösta mot ansvarsfrihet i bolag där röststyrkan varierar beroende på aktieslag. Om detta fullföljs, samtidigt som varken Kollegiet eller lagstiftaren har ingripit innan dess, blir det ett stenhårt slag mot det svenska näringslivet. Varumärken kommer att svärtas ned, och det blir svårare för berörda styrelseledamöter och VD:ar att få uppdrag i utlandet.
Så vad måste göras? Mitt förslag är att höja gränsen i aktiebolagslagen för nekande av ansvarsfrihet från dagens 10 till 50 procent av aktierna. Visserligen försvagas minoritetsskyddet, men alternativet att inte göra något är betydligt värre.
Nu ligger bollen hos aktörer som Kollegiet och FAR att skicka en hemställan om lagändring till regeringen. Klockan tickar.
Dan Brännström
Rådgivare och styrelseproffs, bland annat ordförande i Revisionsvärlden.
Åsikterna i artikeln är skribentens egna. Vill du också skriva en gästkrönika i Revisionsvärlden? Mejla oss!
