FAR sågar förslaget om vinsttak i välfärdföretag.
FAR:s nya ordförande Magnus Larsson och generalsekreterare Dan Brännström uppmärksammar i en debattartikel i Dagens Industri några nya problem i Ilmar Reepalus redan hårt kritiserade utredning om vinster i välfärden. FAR-kritiken kretsar kring på vilket sätt utredningen vill begränsa rörelseresultatet till en viss avkastningsränta på operativt kapital. Det maximalt tillåtna rörelseresultatet ska få uppgå till statslåneräntan som gällde vid föregående räkenskapsårs utgång med tillägg för 7 procentenheter multiplicerat med operativt kapital vid föregående räkenskapsårs utgång. I betänkandet definieras operativt kapital som rörelsetillgångar minus rörelseskulder, alltså en differens som uppstår ur balansräkningen. ”… ett ytterst olämpligt nyckeltal för det tänkta syftet”, skriver artikelförfattarna i Dagens Industri.
”Tillfälliga kast i balansräkningen får därmed stor påverkan … Vidare påverkas det operativa kapitalet, och därmed det högsta tillåtna rörelseresultatet, av företagets val av normgivning för redovisningen. Beräkningen slår till exempel olika om ett företag har kostnadsfört alla utvecklingsutgifter i enlighet med Bokföringsnämndens regelverk K2 eller om samma utgifter bokförts som tillgångar i balansräkningen i enlighet med K3”, skriver Magnus Larsson och Dan Brännström.
FAR-topparna pekar även på att det lätt kan bli bråk om kring om huruvida välfärdsföretagen rundar tröskelvärdena på ett otillåtet sätt.
”Myndigheterna ska bland annat kunna begära in dokumentation om affärer med närstående företag för att granska om kringgåenden, till exempel otillåtna värdeöverföringar, har ägt rum. Erfarenheten av regler innehållande trösklar eller tak, såsom den föreslagna begränsningen av rörelseresultat, är att de alltid påverkar beteendet. Det behöver inte röra sig om olagliga eller regelstridiga åtgärder, men i verksamheterna kommer organisation och affärsmodeller att behöva anpassas till de nya förutsättningarna”, skriver de.
Artikelförfattarna förutspår att det kommer att uppstå många svårbedömda gränsfall där revisorn kan tvingas bli domare.
”Eftersom revisorn uttalar sig om årsredovisningen, inklusive gjorda värdeöverföringar, befarar vi att revisorn många gånger blir gisslan i dramat. Det är oacceptabelt. Om det ska bli ordning och reda även i redovisningen krävs enligt vår uppfattning ett rejält omtag vid utformningen av ett nytt regelverk för välfärdssektorn”, avslutar Larsson och Brännström.
